Vård utifrån patientens behov.
Ohälsa och sjukdom beskrivs ofta som ett hot mot individen, eftersom ohälsa och sjukdom kan öka avståndet mellan vad vi vill och vad vi kan göra, mellan den person vi vill vara och den vi kan vara. Kroppen som vanligtvis är tyst och oreflekterad, gör sig ofta påmind vid ohälsa och sjukdom genom att inte fungera som vanligt. Att plötsligt tvingas leva med en, i större eller mindre utsträckning, sviktande kropp kan göra att man blir beroende av andra. Utifrån ett personcentrerat synsätt att människors identitet i viss utsträckning skapas i mötet med andra, blir det ytterst viktigt att reflektera över vårdens vad och hur. Om dessa bidrar till att understödja vårdberoende människors känsla av att vara den individ man vill vara (personcentrerat), eller om vårdens vad och hur bidrar till att reducera individen till en sjukdom, ett symtom eller ett organ (sjukdomsorienterat).
Vad vi som sjuksköterskor gör, och hur vi gör det vi gör har en avgörande betydelse för om vården blirpersoncentrerad, sjukdomsorienterad, diagnoscentrerad eller organcentrerad.
En personcentrerad vård innebär att ge individen bästa möjliga förutsättningar att göra det bästa valet i relation till sin hälsa, men också att låta individen göra det val hen önskar samt att respektera och inte moralisera kring personers val. Detta kan exempelvis vara att respektera val som innebär risker för människor, till exempel att äta sötsaker trots diabetes.
